Av NOAM BEDEIN, SDEROT MEDIA CENTERS Direktor
Den 6 juli reste jag till Geneve för att vittna inför FN:s “Uppdrag Funna Fakta i Gazakonflikten”. De som deltog i kommissionen var Ashkelons borgmästare Benny Vaknin, Dr Alan Marcus som är direktor för strategisk planering i Ashkelon, Ophir Shinhar från Sapir College och Dr Mirelda Sidrer som skadades under en raketattack på ett medicinskt facilitet i Ashkelon shoppingcenter.
Med den Israeliska delegationen fanns även Noam Shalit som passionerat talade å sin son Gilads vägnar, som blev bortförd för tre år sedan av palestinska terrorister och har sedan dessa hållits i förvar av Hamas.
Den Israeliska myndigheten har vägrat att samarbeta med FN-uppdraget, därför att FNs undersökningar redan har formulerat slutsatsen att Israel hade utfört krigsförbrytelser i kriget under perioden december till januari.
Samtidigt hade överhuvudet för FN:s faktasökande uppdrag, den Sydafrikanska domaren Richard Goldstone sagt Israelisk media att han skulle höra båda sidorna i konflikten. ”Målsättningen med den offentliga hearingen var att möta det mänskliga lidandets ansikte och att höra offrets röst bli hörd”.
I förberedelserna för hearingen i Genève inbjöds Sderots Media Center av FN att förbereda material, bilder och information för att presentera den effektern och verkan Gazas bombning haft på den civila befolkningen i Negev under Gazakriget. FN uppdraget siktade på att anskaffa sig ett inofficiellt israeliskt perspektiv.
Innan FN hearingen i Geneve fick den israeliska delegationen en genomgång av Hellel Neuer, huvudman för NGO ”FN bevakning”. Neuer försåg bakgrunden av FNs faktasökande uppdrag och agendan av varje domare på FN:s utredande råd.
Dagarna inför då vittnesbördet skulle avläggas, var det inte lätt att sova. Som den ende boende i Sderot och västra Negev i delegationen och i vetskapen av att endast ha 30 minuter på sig att förmedla hur areal terrorism har förödande verkan på den civila befolkningen i Sderot.
Samtidigt så gav FN ett tillfälle för Sderot Mecia Center, som specialicerar sig i kommunicerandet av den mänskliga berättandet från Sderot och livet i ett ständig raketterror till beslutsfattare världen över, att äntligen nå fram till just FN.
At the same time, the UN afforded an opportunity for Sderot Media Center, which specializes in communicating the human story of Sderot and life under continuous rocket terror to decision makers around the world, to finally reach the UN.
Israeliska journalister i Genève frågade svåra frågor:
Varför skall man vittna inför en ”neutral” domare som anser att Israel inte har rätt att försvara sina medborgare med handlingar som ”mynnar ut i aggression och överträder internationell lag och mänskliga rättigheter.”?
Varför vittna när Israels regering själv har bojkottat utredningen som redan formulerat anklagelser mot Israel innan den ens inletts?
Hur som helst, närvaron av en FN inbjuden delegation från Israel skapade ett prejudikat.
Hillel Neuer från FN:s Mänskliga Rättigheter, har aldrig under sina 16 år i Genève varit med om en sponsrad delegation från Israel, tills nu.
Den här gången har dock FN försett en möjlighet för vanliga människor från Israel att göra sina röster hörda över hela världen. Det var en ära att som en resident från Sderot får delta i ett sådant event.
Vägen till fred och rättvisa är lång för Sderot och Negevs befolkning och slutar inte framför en FN panel bestående av domare, eller en kommissions rapport.
Israels befolkning som agerar som vittnen till terror mot det Judiska folket är förpliktigade att tala och framföra sina erfarenheter om hur det är att leva under ständiga raketattacker -som är definierade som terrorhandlingar och brått mot mänskligheten.
Efter att ha visat två korta filmer inför FNs domarpanel, som visade de 15 sekunder som Sderots invånare med sina barn har på sig att springa för sina liv när larmet är aktiverat för inkommande Gazaraketer, avslutade jag min presentation med följande tankar och frågeställningar:
“Jag har inte tillräckligt många fingrar att kunna visa hur många ganger en raket har exploderat bara ett par meter från ett dagis. -Skulle någon annan västerländsk demokrati i världen tolerera att endast en sådan raket sköts in på deras territorium?
Varför är det så att vi måste vi vänta tills ett dagis eller klassrum fullt med barn är träffat innan vi i Israel har fått internationellt stöd för att skydda eller göra vad som är rätt för vårt folk?”
USA:s president Barak Obama sa det bäst när han besökte ett förstört hem i Sderot under sin 2008 kampanj: ”Om någon sände en raket in i mitt hus där mina två döttrar sov på natten, skulle jag göra allt vad som stod i min makt för att stoppa det. Jag förväntar mig att Israel gör samma sak.”
Det var ingen frågor eller reaktioner från FN dommarna. Vi får vänta, tillsammans med alla invånarna i södra Israel, att få Genève utslaget om kriget då FN uppdragsrapporten kommer i september.
